Vi har fått bebis!!!
Världens finaste tjej på 48cm och 3265g kom till oss 2/3-2012 kl.19:45.
Hon är helt ljuvlig och vi älskar henne så mycket! Storebror har redan pussat henne flera gånger. ❤❤❤❤
Nu får ni njuta av bilden för det är inte säkert att hennes fina ansikte kommer att synas så tydligt här igen. ;-)
Snart kommer en förlossningsberättelse!
Antiklimax
Ja, mina vänner här har vi förberett, packat, tagit ledigt från jobbet (inte jag då), fixat barnvakt och laddat som bara den innan vi åkte in till sjukhuset men så skickar de hem oss!
Något missförstånd (eller kanske total kommunikationsbrist) gjorde att det redan var 4 igångsättningar före mig på förlossningen och de tog inte emot fler.
Nu får vi alltså ladda om och åka in imorgon så hoppas vi på det bästa!
Det positiva är att läkaren undersökte mig och sade att jag var "mogen". Alltså goda chanser för en lyckad igångsättning.
Jag håller humöret uppe och tänker som min mamma, mormor och min vän A: det var nog inte meningen att hon skulle födas nu. ;-)
Tack för alla tummar, tår och böner! :-)
Graviditet nr.1 X Graviditet nr.2
2010 togs bilden emellan värkarna när vi skulle in till förlossningen (bebisen kom ca 5 timmar senare). Då hade jag gått upp ca 14kg.
2012 togs bilden idag, dvs förhoppningsvis dagen innan förlossningen och jag har gått upp ca 18kg.
Bara att ställa sig upp för att ta bilden var en stor ansträngning idag så jag hoppas verkligen detta blir min sista natt som gravid!
Ni som är troende får gärna be för att allt ska gå bra.
Kramar på er!!!
Snart bebis!
Tänk att det snart kommer att ligga en liten bebis där!
Nu kan jag knappt tänka på något annat. Den här hemska foglossningen har ju upptagit mina tankar så mycket att jag ibland nästan glömt bort att det var en bebis vi väntade på.
Graviditeten har verkligen inte varit rolig men nu är den snart över och då kan man börja känna glädje åt det kommande resultatet: vår lilla tjej som kommer att göra familjen helt komplett! ❤❤❤❤
Könsroller
Kolla så rörlig jag var då 3 månader innan förlossningen!!!
Denna gång är jag ju inte rörlig alls så min icke händige make fick en jobbig uppgift: att flytta upp spjälsngens botten.
Hans kommentar medan han kämpade: "Om jag någonsin får för mig att expandera uteplatsen själv får du slår mitt huvud med en hammare!" Haha
Cytotec vid igångsättning = dödsfara???
Men igår fick jag reda på att läkemedlet cytotec som egentligen är magsårsmedicin och inte är godkänt för användning vid förlossningar används vid igångsättning på flera sjukhus i Sverige.
I USA har läkemedelsmyndigheten FDA gått ut med en varning till läkarna att använda Cytotec vid förlossning efter att de sett både dödsfall och livmödrar som brustit. Läkemedlet används ändå på svenska sjukhus därför att det är mycket billigare än liknande, godkända läkemedel.
På svenska sjukhus hävdar man att det finns många studier som visar att cytotec har god effekt och man tror att det kommer att bli godkänt snart.
Min svärmor och hennes vänner blev väldigt nervösa när de läste om detta och bad mig att vägra medicinen om det nu är det de vill ge mig.
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro och blir såklart lite nervös också, även om jag har uppfattat som om det inte är just det som är planen för min igångsättning (andra metoder kommer att användas).
DN
TV4 Play
Förlossningsbrev
Förlossningen gick alldeles utmärkt, både mannen och jag var lugna och jag hann inte ens be om epidural förrän killen var ute. :-) Dessutom var personalen fantastisk!
För er som tycker att jag romantiserar förlossningen, så kan jag säga: JA, det gjorde fruktansvärt ont men det var över rätt snabbt. Efteråt mådde jag dock inte så bra och svimmade så det var det tråkigaste, att inte riktigt kunna njuta av bebisen förrän flera timmar senare.
Nu är det snart dags för förlossning igen och det börjar kännas lite pirrigt!!! Jag längtar!!!!!!!!!!
Inget förlossningsbrev denna gång heller tror jag. Eller vad tycker ni? Borde jag göra det? Har ni skrivit eller tänker ni skriva förlossningsbrev?
På blimamma.se hittade jag en mall till förlossningsbrev.
BB-väskan packad
Hjälp mig nu! Har vi glömt något???
Till förlossningen
- Mödravårdspapper
- Innetofflor
- Massageolja
- Lypsyl
- Ballerinakex (väldigt viktigt då jag inte vill det ska sluta som i Solsidan! haha)
- IPhone och laddare
- Hårband
- Kuddar (med min hemska foglossning lär jag behöva några extra kuddar)
- TENS-maskin
- Hygienartiklar
- Ett ombyte kläder (om han får övernatta)
- Bullpåse och Dr.Pepper (väldigt viktigt enligt mannen)
- Kamera
- Kläder att åka hem i (amningströja och mammabyxor)
- Amningsbehå
- Amningsinlägg
- Bindor
- Trosor
- Strumpor
- Tandborste och tandkräm
- Linsvätska och glasögon
- Belly Bandit (för att försöka hålla ihop den lösa magen)
- Kläder: byxor, omlottbodies (absolut enklast för nyfödda tycker jag), pyjamas, strumpor, mössa
- Filt
- Blöjor och tvättlappar
- Sockar
- Mössa
- Overall
Vecka 35+0
Idag har vi gått in i en ny graviditetsvecka! Vecka 35+0 vilket innebär att det är 5 veckor kvar till beräknad födsel.
Bebisen är egentligen "färdig" om 2 veckor så jag hoppas verkligen och ber till Gud att den vill titta ut då för 5 veckor känns som en evighet.
Förresten, är det någon som har bra tips på någon riktigt fet kräm/olja mot bristningar som typ brister???
Vecka 34+0
Läggdags egentligen men går man in i en ny vecka så här mot slutet måste man nästan lägga ut en magbild, eller hur? ;-)
Magen är stor och jag har redan gått upp 14,7kg!!! Gigantisk är jag med andra ord!
Bebisen är fixerad och ibland trycker den nedåt så det gör ont.
Fler sammandragningar kommer så min livmoder kommer nog att vara väldigt vältränad inför förlossningen även denna gång. :-)
Tyvärr inga goda nyheter hos läkaren idag angående smärtlindring. Morfin är det enda jag skulle kunna få som icke-gravid men det ges inte till gravida verkar det som. TENS är det jag kan fortsätta använda så jag får skruva upp till max när det är som värst och försöka lura min hjärna att smärtan är borta.
Tack för era fina kommentarer och för att ni höll tummarna för mig! ♥♥♥♥
Idag har ändå varit en rätt bra dag och smärtan har bara varit starkare nu på kvällen, så det är skönt!
God natt!
Läkarbesök om smärtlindring
Det är nämligen så att jag är allergisk mot vanliga receptfria värktabletter (alla jag har provat) och har alltid fått tåla smärta helt enkelt.
Jag gillar inte det här med att ta medicin när man är gravid, men när foglossningssmärtan är som värst hade det varit skönt att kunna ta något, så länge det inte skadar barnet såklart.
Så nu får ni hålla tummarna för att läkaren ska ha någon medicin som både jag och bebisen tål.
Graviditeten enligt apparna
Idag säger mina gravidappar så här om min graviditet:
1177
Babycenter
Babydax
Babygrupp
Libero
What to Expect
Har ni också använt dessa gravidappar? Kan tipsa om några nya? Jag kan ju behöva några fler. ;-)
Mindre smärta
Det här med smärtskala var sjukgymnasten som kom på. När jag har bra dagar är på en 6:a, jobbiga dagar är jag på en 9:a eller 10:a men förra veckan var det uppe i typ 15!!! SÅ att gå ner så här mycket är minsann något att fira, eller vad säger ni?
Kan det vara så att tjejen är fixerad nu och mitt bäcken har stabiliserats?
Helt fantastiskt är det i alla fall och jag njuter så länge det varar!
Kramar på er och ha en mysig kväll!
Vecka 33+0 och ultraljud
Vi var på ultraljud och allt såg fint ut med tjejen, som "utan tvekan" är en tjej enligt barnmorskan. :-) Hon väger 2.1kg och växer precis enligt kurvan. Enligt barnmorskan kommer hon förmodligen att väga mellan 3.3kg och 3.8kg. Sonen vägde 3.6kg så det blir nog ingen stor skillnad denna gång.
Tjejen ligger med huvudet nedåt och nästa vecka får vi reda på om hon redan är fixerad. Hoppas det för då sägs det att bäckenet kan stabiliseras lite så man får mindre smärta.
Det är så roligt med ultraljud! Kul att se bebisen som rör sig där inne! "Hon kysste" sin navelsträng! haha Sonen stoppade typ hela handen in i munnen när vi var på motsvarande ultraljud med honom i magen. :D
Dagens magbild:
Foglossning och framtiden (långt inlägg)
Ni som är nya här kan läsa mer i kategorin graviditet.
Smärta har jag hela tiden, men jag ska inte klaga för det är oftast inte så jobbigt om jag bara varierar lite mellan rullstol och säng/soffa.
Ibland kommer dock starkare smärtor som inte är nådiga. I torsdags hade jag en sådan dag. Jag hade så fruktansvärt ont att sjukgymnasten inte kunde röra mig. Vi samtalade och jag fick hålla tillbaka tårarna flera gånger. Sedan hade jag besök av min syster och fick kämpa för att hålla masken någorlunda. Vet inte varför jag inte vill visa hur stark smärtan är men det kan kännas pinsamt (?) på något sätt att jag inte kan klara detta. Det är bara maken som får se hela min verklighet.
När smärtan var som värst var jag väldigt nära att ringa sjukhuset och be om en morfinspruta. Kan man ens få det när man är gravid? Eller någon form av bedövning. Så himla skönt det hade varit!
Men som tur är så brukar jag faktiskt inte ha många hemska dagar i följd, så sedan i fredags har jag mått rätt så bra (med ett undantag för igår kväll) !!! Jag börjar nästan ifrågasätta mig själv: "hade jag verkligen så ont?" "det var väl inte så farligt?" Intressant hur hjärnan fungerar...
Idag har jag googlat lite och fått reda på följande:
- Bäckensmärta har god prognos och hälften blir bra inom en vecka efter förlossningen.
- 90% blir bra inom 12 veckor oavsett behandling.
- Två till åtta procent av kvinnor med bäckensmärta under graviditeten har fortfarande besvär 1-3 år efter förlossningen.
- Foglossning kan inte läka under pågående graviditet.
- Det finns ingen koppling mellan ryggbedövning och kvarvarande smärta.
- Kejsarsnitt ger ingen bättre prognos efter graviditeten.
Prognosen är alltså rätt så bra så jag tänker positivt och hoppas att jag tillhör de 90% som blir bra inom 12 veckor. Mina besvär är visserligen ovanligt svåra men jag är också rätt duktig på att inte belasta kroppen så att man orsakar mer smärta.
Tänk om jag kan promenera med barnvagnen i sommar!!!!!
Fina kulor!
Här är vi och våra kulor: min syster (BF 24/5), jag (BF 14/3) och vår kompis (BF 6/2). Och min kula är störst trots att det är inte är jag som föder först. :-)
Och här är de de fina kulorna vi bakade. ;-) Mums så gott det var! Klicka på bilden för recept.
Sömn
Å andra sidan är det nästan som ett litet projekt att bara lägga sig, hitta rätt ställning, lägga upp alla 6 kuddar och komma till ro. Det ser nog rätt roligt ut men just den bilden får ni föreställa er tillsvidare för jag är inte mogen för att bjuda på den. ;-)
I natt var det rekordsvårt att lyckas lägga sig så ont det gjorde. MEN jag lyckades sova ganska djupt så natten har varit bra i alla fall!
Hur sover ni på nätterna? Sömnsvårigheter har tydligen rätt många människor. Mycket kan störa en god natts sömn: en växande mage, små bebisar/barn, för mycket jobb, stress, relationsproblem. Det värsta är nog att efter att ha sovit dåligt så är det ju inte direkt lättare att ta tag i det som kanske orsakade sömnproblemen. Vilken ond cirkel det kan bli då...
Tips på att ta sig ur den? Det jag har gjort som fakiskt har hjälpt mig är att jag går upp tidigt och umgås med maken och sonen innan de ska iväg även om jag bara har sovit 1 timme den natten. Då går det inte många nätter så orkar inte kroppen mer.
Hoppas ni också har sovit bra i natt så ni orkar med dagen.
Ha en bra tisdag!
Tankar om igångsättning av förlossningen
Igår frågade min syster om man inte kunde be om igångsättning i mitt fall med tanke på alla månader av smärta. Sedan fick jag samma fråga av Lisa här på bloggen, min man fick också frågan av en kollega, plus att min moster och min mamma diskuterade samma sak.
Så jag ringde barnmorskan och frågade. Jag kan få en remiss till läkarna på förlossningen som gör en bedömning. Men barnmorskan tror inte de sätter igång förrän i vecka 39. Jag har googlat runt lite och läst om många som fått igångsättning i vecka 37-38 (man är ju fullgången då) pga samma bekymmer och då har de flesta inte ens behövt rullstol eller varit rörelsehindrade i så många månader. Det verkar vara lite beroende på var man bor i landet.
Frågorna är många:
- Vill jag verkligen bli igångsatt?
- Får jag en mycket smärtsammare förlossning pga igångsättning?
- Är riskerna värda att ta?
- Tänk om det blir akut snitt?
- Är jag egoistisk som tänker på min egen smärta?
- Borde jag vänta tills bebisen verkligen "vill" titta ut?
- Gör det så stor skillnad att minska mitt lidande med ca en vecka?
- Borde jag kämpa för att bli igångsatt i vecka 37?
- Klarar jag att härda ut utan att be om igångsättning?
- Är det bara att spela martyr att härda ut när det finns alternativ?
- Vad är egentligen bäst för mig och barnet?
Min man är givetvis lika delaktig i beslutet och lika angelägen om att hitta den bästa lösningen för alla inblandade. Anledningen till att jag skriver JAG och MITT är att trots att vi BÅDA väntar barn är det BARA JAG som är gravid och sitter i rullstol pga foglossning. Han är däremot den som jobbar samt tar hand om vårt barn, mig och hushållet. Han kan inte bära min börda och jag kan inte bära hans utan vi gör båda det vi kan för att få hela familjen att må bra.
Har ni några tankar kring ingångsättning får ni gärna kommentera här för det tror jag kan hjälpa i bearbetningen av alla tankar.
Barnmorska, syster och massa gott
Efter barnmorskan var jag hos min syster. Första gången jag åkte med färdtjänst och det fungerade fint. Jag har inte varit hos min syster sen hon fyllde år för 3 månader sen! Vi hade riktigt trevligt och hon bjöd på mycket god tacos och Marabou apelsinkrokant. Mums var det!!!
Väl hemma fick jag craving på pannkaka så min snälle man fixade pannkakor med sylt och glass till middag. Det kallar jag vardagslyx. ;-)
Dags för ett gladare inlägg kanske?
Ja, natten var inte kul. Det gick inte att ligga på något sätt pga smärtan så jag fick gå upp och variera ställningar i soffan samtidigt som jag såg en film. Somnade vid 5-tiden och var uppe vid 7 så 2 timmars sömn är allt man har fått i natt.
MEN nu behövs ju ett gladare inlägg och idag är jag glad för att det är exakt 9 veckor kvar till bebis!!! Jag hoppas och tror att bebisen kommer ett par dagar efter beräknat datum precis som lillkillen gjorde.
Dessutom är jag glad för att jag ska få åka färdtjänst för första gången och hälsa på min också gravida syster! Så trevligt det ska bli att äta lunch hos henne idag.
Just nu sitter jag här och väntar på min tur in till barnmorskan. Hoppas järnvärdet har gått upp nu istället för ner som sist. Jag har ätit järntabletter, ätit mer järnrik mat och fått i mig mer c-vitamin som ska förbättra upptaget av järn. Har även tänkt på att undvika te, kaffe och mjölk i samband med måltiderna då de kan försämra upptaget av järn.
Det känns som om slutfasen verkligen börjar nu när man ska träffa barnmorskan varannan vecka fram till förlossningen!
Om det här med smärta (varning för icke-roligt inlägg)
Nu på sistone har jag haft så ont att jag har undrat hur länge till jag fixar detta rent psykiskt. Smärta har en ganska stark nedbrytande effekt. Och jag brukar inte vara den som gnäller för minsta lilla huvudvärk. Har klarat mig igenom många migränanfall och mensvärk helt utan medicin (då jag är allergisk). Klarade mig igenom förra förlossningen med bara lustgas.
Jag försöker alltid tänka på allt det positiva:
- Detta är tillfälligt
- Snart får vi världens finaste bebis
- Jag har så bra stöd från min familj
- Jag har alla möjliga hjälpmedel
Men ibland är det svårt att bortse från det faktumet att jag har smärta KONSTANT framför allt när den är på en högre nivå i flera dagar. Ändå gör jag ingenting för att trigga smärtan sedan en tid tillbaka. Jag sitter i rullstol, ligger i soffan, ligger i sängen. Kan inte ens gå från rullstolen till toalettstolen utan betastöd längre.
Idag var det en rejäl upplevelse att lyckas ta sig i och ur badkaret! Och sen fick jag vila och då fick min man hjälpa mig att lägga mig för jag kunde inte lägga upp benen själv.
Jag måste säga att jag verkligen beundrar alla människor som klarar av ett liv med smärta. De måste verkligen ha en fantastisk inre styrka för att inte bryta ihop helt. Men även de starkaste kanske har sina kriser?
Ja, att gnälla av sig lite kan ju hjälpa så nu har jag fått beklaga mig här.
Nu så ska jag försöka vara stark igen. Annars får jag väl ringa förlossningen och be om starka grejer!
Nu är det "bara" 10 veckor kvar!!!
Idag är jag i vecka 30+0 så nedräkningen har startat!
- Foglossningen är alltså bättre (rullstol gäller fortfarande men smärtan är verkligen svagare nu)
- Halsbrännan är under kontroll med tabletter (losec)
- Numera har jag bara "normala" sammandragningar (gör inte ont och kommer inte tätt)
Bebisen väger tydligen c:a 1632 gram och är c:a 41,9 cm från hjässa till fot.
Och så här ser jag och magen ut.
När ska man berätta?
Ibland glömmer jag liksom bort att jag är från Brasilien och att detta är helt naturligt där. Så gör alla och det är inget konstigt med det. MEN om man döljer sin graviditet i början börjar folk verkligen undra...
Med mage nr.1 berättade vi för de närmaste innan v.12 men sedan väntade vi med att berätta för övriga efter den där magiska veckan.
Med mage nr.2 berättade jag på en stor släktmiddag samma dag som positivt graviditetstest! Vi råkade ju vara på semester där i somras när jag tog testet och då kändes det rätt att berätta personlingen.
Anledningen till att inte berätta här är väl att man är rädd för missfall, eller hur? Där tycker man snarare att det är ju bra om folk vet om att man varit gravid om man nu ska gå igenom och kanske behöva berätta om missfall.
Finns det rätt och fel? Intressant att det ska vara så stor skillnad! Vad säger ni? När ska man berätta att man är gravid och varför?
Här är graviditetstestet jag tog i somras där borta i Brasilien i min morbrors toalett bara ett par timmar innan jag berättade den glada nyheten för hela släkten som skrattade, chockades, kramades och grät i härligt brasilianska högljudda toner. :)
