Småbarn och sömn
När jag var gravid förra gången sade jag mycket bestämt att jag ALDRIG skulle samsova med min bebis i sängen. Jag var nämligen livrädd för att råka skada bebisen i sömnen.
På sjukhuset när vi skulle sova efter förlossningen kom en barnmorska och lade sonen bredvid mig i sängen och jag fick panik! "Tänk om jag krossar honom?!?!" sade jag då men hon sade att jag kunde lita på min instinkt och att det skulle vara praktiskt för mig att ha det så eftersom jag fortfarande var så svag (hade förlorat en massa blod och svimmat efter förlossningen).
Det slutade med att vi hade lilleman i sängen med oss den första tiden och det var perfekt för oss.
Sedan"bestämde" han att han ville somna själv i egen säng och eget rum när han var 6mån. Så mycket som vi hade läst och pratat om sömnmetoder men det blev som det blev ändå. I början var det riktigt jobbigt att få sonen att somna och vi fick turas om att vagga på nätterna men sen han blev ca 4mån har sömnen fungerat bra.
Nu innan lilltjejen kommer är vi inställda på att samsova i början. Mannen var iväg och köpte en "snuggle nest" igår så nu är vi redo! :-) Men vi får se hur verkligheten blir när tjejen är här för en sak har jag lärt mig sen jag blev mamma: det blir INTE alltid som man tänkt sig! :-)
Hur ser ni på det här med sovrutiner? Är samsovning bra? Hur länge i så fall? Sömnmetoder då?
Självklart längtar man efter den lille, men det är lite väl tidigt nu.. så håll han inne i två veckor till så ska allt gå bra med er <3
Jag kunde inte kommentera inlägget över..
Vad skönt att det gick bra i natt!
Det här med sömn... Vi har sam-sovit med alla tre. Äldsta dottern har sovit i egen säng (i sitt rum) i ungefär ett halvår. Dom två små sover fortfarande med oss.
Dom får sova hos oss så länge dom verkar behöva det.
Kram
Kunde inte kommentera ditt senaste inlägg så skriver här ist.. USch vad jobbigt det låter med allt. tycker du har nog jobbigt som det är. Men förstår att det ska bli skönt att få komma hem igen, men jobbigt o alltid ha sådär ont:(
Många kramar till dig
Vi köpte ett snuggle nest till lillebror när vi insåg att han var både kolikbarn och extremt närhetstörstande och inte fixade att ligga ensam i spjälsängen. Fast han vägrade ligga i snugglenestet heller ;) så den blev knappt använd. Vi investerade i ett andningslarm istället. Typ bästa köpet vi gjort :) Sen tog vi bort sidan på spjälsängen så att han ändå fick sova i vår säng, men bredvid. Numera sover han både i eget rum och egen säng :) De är ju så individuella de små liven...
Storasyster hade jag ångest hela första året för psd, även om hon sov i egen säng från start. Borde haft andningslarm redan då.
Ett snuggle nest hade jag med till min lille kille, hade med överallt, i sängen, i soffan u name it.
Ha en fin helg!
